Tankar om utdelningsperiodicitet.

Fördelar och nackdelar med halvårs respektive kvartalsvis utdelning, finns det sådana?

När man jämför utdelning som distribueras på basis av helår, vilket har varit fallet sedan urminnes tider (typ), med motsvarande som ges på halvårsbasis eller kvartalsvis (vilket varit kutym i amerikanska noterade aktier sedan länge), vad är  - om det finns några - dess fördelar respektive nackdelar?

Teori vs. praktik:

Rent teoretiskt är väl egentligen den enda fördelen den med ökad compounding som blir fallet givet reinvesterad utdelning. Med andra ord den ränta på ränta effekt som uppstår av att reinvestera utdelningen från det första kvartalet, där då denna utdelning i sig genererar utdelning för det andra kvartalet, etc. Erhållen utdelning förräntas under året där dess motsvarighet i form av utdelning på helår inte erbjuder detta. 

Tänkt uppställning med antagen direktavkastning på 4 %.

Kontentan är (om nu den matematiska uppställningen inte tjuter av dissonans och skevhet), att det är en ganska ringa effekt vi talar om. 

Dock, om man tar med det faktum att det är människor man har att göra med (kanske något orimligt att inte göra?), så blir fördelarna i mitt tycke relativt påtagliga. Nu är ju detta min subjektiva åsikt men det belyser ändå de mänskliga, kanske inte ur alla dimensioner och samtliga kontexter, rationella egenskaper och förutsättningar.

Med utdelning på helår hinner man ”tappa intresset flera gånger om”, där då kvartalsvis distribution erbjuder en påminnelse och motivator som för med sig att intresset hålls vid liv. Självindoktrinering är att annat sätt att benämna detta. Ännu bättre då om man kan få det på månadsbasis, vilket verkligen gör att man ”känner av det”, där det blir påtagligt och inte något abstrakt där bortom horisonten som det bitvis känns med upplägget om utdelning på helårsbasis. Är det kanske till och med så att den mest betydande och avgörande pjäsen för att erövra och anskaffa en passiv inkomst är just bibehållet intresse och motivation. Om så är fallet är ju fördelarna med icke helårsbaserad utdelningsfrekvens enorma, dock något svåra att konkretisera i kvantitativa termer. 

Att agera uthålligt är svårare än man tror, vi människor är evolutionärt mejslade där den s.k. reptilhjärnan har betydande påverkan på handlingar, ”här och nu”. Att kontinuerligt hålla fokus och intresse kräver alltså lite hjälp på vägen.

Av resonemanget ovan blir då följdfrågan hur mycket denna dimension är värd i en faktisk situation. Tillspetsat skulle alltså frågan bli hur pass bra & kvalitativt bolag (aktie) med utdelning distribuerat på helår man skulle välja bort till fördel för ett mindre bra & kvalitativt bolag (aktie) som erbjuder utdelning på månadsbasis. Det finns alltså en risk med detta där utdelningsfrekvens vägs in som då kan överskugga och konkurrera ut andra dimensioner som har med faktisk underliggande intjäningsförmåga, verksamhetens bärkraftighet och robusthet att göra.

Slutligen, givet det resonemang jag för ovan så borde jag vara intresserad av att köpa Cibus Nordic Real Estate då denna kan bli (eller redan är?), första bolag på börsen med utdelning på månadsbasis. 

Hur skall man se på Samhällsbyggnadsbolaget (SBB)?

Per augusti 2020 utgör innehavet som är fördelat relativt jämnt mellan B respektive D aktier totalt dryga 5 % av total portfölj (10 % av innehaven inom ISK-kontot).

Upprinnelsen till mitt innehav i Samhällsbyggnadsbolaget (SBB) är att jag köpte in mig i dåvarande Hemfosa för att erhålla exponering mot samhällsfastigheter. Som jag minns det var Hemfosa vid tidpunkten något unikt då det var begränsat med bolag med samma typ av breda exponering mot just segmentet samhällsfastigheter. I och med att jag gillar bostäder (t.ex. Akelius utgör ett betydande innehav), och den defensiva kvalité segmentet erbjuder så kändes samhällsfastigheter ligga inom samma försiktiga kvadrant i spektrat för fastighetsaktier.

En tilltalande dimension i detta segment är t.ex. förekomsten av längre kontrakt samt att det avser motparter inom stat och kommun. Att motparten besitter beskattningsrätt är ju på ett annat plan än att vara ”försäljningsberoende”, om man tillåter ett lite slarvigt uttryck. Således erbjuder detta, åtminstone på pappret, förutsägbarhet och kanske vad som kan beskrivas som ett tålmodigt ”lunk”.

Min frågeställning/tankegång gällande SBB har alltså att göra med just detta: Är det lite för mycket ”action” i bolaget? Oförtjänt att ta upp insideranklagelser i denna kontext men det har inte precis varit någon avsaknad av händelser och vad som kan beskrivas som ”full fart”.
Är det alltså så att det är lite för mycket av det ”goda” där temat om förutsägbarhet och delvis tråkig linjär utveckling går förlorad? Dock, kanske var redan Hemfosa åt samma håll i termer av ”action” (mer än jag känner till), där då min associerade tes och tankegång redan från början var felaktig? Med andra ord är detta kvalitativa resonemang, om det nu skulle stämma, en tillräcklig anledning till att avyttra detta innehav?

Text nedan adderad in senare, i början på oktober:
Under sommaren, i mitten på juli om jag minns rätt, läste jag på di.se att SBB hade uppdaterat sina finansiella mål. Man går från att underliggande fastighetsvärde per år X skall uppgå till Y Mdkr till en målsättning om en årlig tillväxt i förvaltningsresultatet, likt det mål som Castellum har. Det som dock skiljer sig är att SBB satt målet till 15 %, där motsvarande för Castellum uppgår till 10 % per år. 

Om man sneglar i backspegeln kan man uttyda att detta mål inte infriats för Castellums del där genomsnittet under perioden från år 2010 till och med 2019 ligger på 7,5 % (förvaltningsresultat per aktie). I denna kontext, där dock kanske jämförelsen bolagen emellan haltar, framstår dessa av SBB satta 15 % per år (per stamaktie) som ganska iögonfallande. 

Givet att man från SBB:s sida är varsam och bejakande gällande kreditbetyget där det också finns en ambition om att stärka detsamma, så blir ju utrymmet för finansiell hävstång klart begränsat. Är det då så att man som ägare av D aktier kan förvänta sig en kommande utspädning? Det gjordes ju en riktad emission av just D aktier i och med förvärvet i Norge, där man kanske då bör förvänta sig detta på en kontinuerlig basis framöver?

Tesen är ju generellt att om man äger D aktier (vilka starkt påminner om preferensaktier), så vill man helst se så liten förekomst av andra D aktier i kapitalstrukturen som möjligt. Det optimala är att det förekommer så mycket stamaktier (A & B) som möjligt, vilket då minskar konkurrensen avseende den återkommande kupongen (prioriteringsmässigt). 
Med andra ord, om det är så att det ökas på med D aktier kontinuerligt blir ju den relativa positionen av de befintliga D aktierna sämre. Om nu i detta skeende underliggande resultat växer mera proportionellt sett till den kupong som D aktierna kräver så tar väl det något udden av resonemanget. Dock, skulle en rimlig tolkning av läget och vad som komma skall vara en drivare till att avyttra de D aktier man sitter på? 

Utgångspunkten, del 2.

Kapitalförsäkring (KF) per augusti 2020

Det andra inlägget på tema portfölj per "idag" avser det som ligger i Kapitalförsäkring (KF), se figur nedan.

Tillägg till figur ovan är att denna del utgör ca 43 % av den totala portföljen per augusti 2020. Resterande delar består av ISK -portföljen på ca 52 % samt Lendify som utgör ca 4 %. 

Min fäbless och svaghet för fastighet gör sig gällande även här, där dock innehaven i Realty Income och W P Carey varit med sedan jag skaffade KF-konto (sommar 2018). Sedan dess har jag utökat och vidgat samlingen av innehav där då strävan har varit och fortsätter att vara diversifiering. Som synes är en utgångspunkt som jag har att utgå ifrån vad man kallar eng. S & P 500 Dividend Aristocrats (bolag inom S & P 500 index vilka har lyckats med att höja sin årliga utdelning under en period av minst 25 år). I mitt tycke utgör detta en god initial filtreringsmetod då bedriften med kontinuerligt höjd utdelning bevisar affärsmodellens inneboende långsiktiga styrka och bärkraftighet. Naturligtvis utgör inte historisk avkastning (utdelning) en garanti för framtida.

Ett problem som blir mer och mer påträngande i och med en ökad diversifiering av portföljen är att kunna hålla ”koll ”på alla bolagen ifråga. I ärlighetens namn hade jag nog inte ”koll” när jag endast hade 2 innehav (se inlägg "Utgångspunkten, del 1."), men det var ju rimligen enklare att ha ett någorlunda ”hum” om de två.

Ytterligare dimension inom detta är att det inte är svenska bolag det avser (KF-kontot).
När jag i min vardag läser på di.se och andra svenska media så blir ju exponeringen mot svenska bolag det naturliga. Med andra ord presenterar detta ett problem där jag dock i någon dimension motverkar detta då jag går på historiken (utdelningsaristokrater inom S & P 500 index), vilket borgar för en viss from av trygghet. Det naturliga urvalet i och med denna (måhända något tråkiga) ansats är att det kommer förekomma ett stort inslag av bolag med starka varumärken bland innehaven. 

Utgångspunkten, del 1.

Investeringssparkonto (ISK) per augusti 2020

Man har en mer eller mindre påträngande känsla av att något är på ett visst sätt men när man kokar ner det i Excel så blir kryddningen extra övertydlig...

Undertecknad är, inom ramen för ISK-kontot (Nordnet), något översmetad och belamrad med fastighet som sektor/bransch för att uttrycka sig milt. Detta får ses som ett strukturellt problem som kommer att arbetas med framöver där mitt KF-konto med fördel kommer att användas som medel. 

En drivare till detta är att med Investeringssparkonto (ISK) och associerad skattelagstiftning så blir det fördelaktigt att hålla värdepapper med kupong/utdelning. Således är det nära till hands att den palett med preferensaktier som finns tillhanda (noterade) gör entré då dessa generellt har kvartalsvis utdelning. Dock, givet utestående preferensaktier i skrivande stund så blir det en naturlig tyngd och förskjutning åt fastighet...  

Tillägg till figur som anges nedan är att per augusti 2020 utgör ISK -portföljen ca 52 % av total portfölj. Resterande delar består av Kapitalförsäkring (KF) på 43 % samt Lendify på 4 %.

Vill minnas att när jag skaffade mitt ISK-konto (augusti 2017), så var mina första köp Akelius preferensaktie (pref.), Corem Property pref. samt Victoria Park pref. I och med mitten på oktober samma år så hade samlingen vuxit med följande: Amasten pref., Balder pref., Heimstaden pref. samt Klövern pref. Som anges av figuren ovan utgör dessa nämnda (förutom innehav i Sagax pref. vilken införskaffades senare), dryga 50 % av ISK-portföljen per aug. 2020. 

Vad vill jag har sagt med detta?
Jo, det är ur denna position jag sedan med saktfärdig strävsamhet har förflyttat mig.
Jag läste någonstans på internet att diversifiering kunde vara av värde...

I samma kontext kan nämnas att innehaven i Intrum, Hoist Finance, Investor, Kindred samt Evolution Gaming är exempel på ett försök att diversifiera båda avseende sektor/bransch men också i dimensionen tillväxt vs. värde (lite grovt förenklat). 

Innehaven i Telia och Tele 2 är en slags subjektiv idé/tolkning rörande eng. Utilities. I skrivande stund så finns det inte precis ett överutbud av sådana bolag noterade på Stockholmsbörsen. Tanken så som den står och går är att telekom är någon form av modern variant på Utilities i den digitala tid vi lever i. Är det inte lite så att när man kommer till sin hyrda fjällstuga kollar man upp om det finns Wifi innan man letar rätt på var toaletten ligger.

Första trevande inlägg... & syfte.

Testar att skriva och publicera ett första trevande inlägg...
Vad är då syftet med denna blogg? Jag tänkte dela med mig av mina tankar och idéer samt de val jag gör och bakgrund till dessa. Jag läser mest andra bloggar inom sfären för aktier med fokus på utdelningar och defensiva kvalitéer. 

Mitt syfte med mina placeringar och investeringar skiljer sig inte avsevärt från de bloggar jag mer eller mindre frekvent läser, där jag likt andra har någon idé om att bygga och etablera en form av passiv inkomst. Dock, exakt vilken nivå som skulle vara ”tillräcklig” har jag ingen formulerad uppfattning om. Ej heller i det fall om jag i framtiden nådde detta luddiga mål skulle sluta att arbeta. Det som driver mig är nog mera att i framtiden kunna vara i en position av att kunna välja och den "styrkeposition" detta innebär. Det kan handla om ett jobb som inte är ger positiv energi utan mest verkar dränerande, där det i ett sådant läge är en mental "boost" att veta att jag faktiskt har den lyx och det privilegium som det innebär att kunna välja. 

Notera att detta blir "learning by doing", där jag inte har någon direkt struktur på det i skrivande stund, etc.