Funderingar kring Cibus Nordic Real Estate

Lyssnade för ett tag sedan på en podd som Investeraren (Niklas på Avanza) hade med VD för fastighetsbolaget Cibus Nordic Real Estate. En sak som fångade mitt intresse och nyfikenhet var att han sa att värderingen av denna typ av tillgång (handelsfastigheter för dagligvaruhandel av det något mindre slaget, som jag förstod det i storlek med vad ICA kallar ”ICA Supermarket”), mer eller mindre stått stilla under de senaste 10 åren.

Detta är intressant för betänk det årtionden som det avser, där i alla fall sedan mitten på decenniet det har varit en miljö med asset inflation. Det som brukar kallas ”TINA” (there is no alternative), där en ändlös fors av nytryckta pengar från centralbanker världen över köper vad som helst till vilket pris som helst, formulerat en aningen tillspetsat. 

Jag tänker närmast på statspapper där det sedan x år tillbaka är det nya normala med negativa räntor. Notera att om man år 2013 (har för mig långräntorna drog uppåt en aning under detta år), hade hävdat att negativa räntor hade kommit att råda de kommande 7 åren skulle man blivit totalt utskrattad och skoningslöst hånad. Vidare var det upp till det att pandemi Covid-19 drog igång en melodi där yielder och direktavkastning blev lägre och lägre. Ta svenska preferensaktier som exempel, kanske inte med samma dignitet och ”tyngd” som globala nivåer för statspapper men ändå, där jag har för mig att många av dem handlades upp, upp och upp etc.

Poängen är således att det i denna miljö och kontext skulle finnas en tillgång (en defensiv sådan om man får tro VD i Cibus, vilket rimligen stämmer), som INTE har dragits med i denna allmänna ”Irrational exuberance” (som Allan Greenspan uttryckte sig). 

Vad säger det om denna tillgång?
Tycker det är värt en funderare, där jag själv inte har något klart svar på frågan. Är det en ökande risknivå generellt sett i dessa tillgångar som återspeglas? Har risken implicit stigit?

Notera att jag haft en order ute för att köpa Cibus Nordic Real Estate på 155 SEK under de senaste 2-3 veckorna (gick inte igenom), där jag ändå alltså i slutet på dagen faktiskt är intresserad.

Tankar om utdelningsperiodicitet.

Fördelar och nackdelar med halvårs respektive kvartalsvis utdelning, finns det sådana?

När man jämför utdelning som distribueras på basis av helår, vilket har varit fallet sedan urminnes tider (typ), med motsvarande som ges på halvårsbasis eller kvartalsvis (vilket varit kutym i amerikanska noterade aktier sedan länge), vad är  - om det finns några - dess fördelar respektive nackdelar?

Teori vs. praktik:

Rent teoretiskt är väl egentligen den enda fördelen den med ökad compounding som blir fallet givet reinvesterad utdelning. Med andra ord den ränta på ränta effekt som uppstår av att reinvestera utdelningen från det första kvartalet, där då denna utdelning i sig genererar utdelning för det andra kvartalet, etc. Erhållen utdelning förräntas under året där dess motsvarighet i form av utdelning på helår inte erbjuder detta. 

Tänkt uppställning med antagen direktavkastning på 4 %.

Kontentan är (om nu den matematiska uppställningen inte tjuter av dissonans och skevhet), att det är en ganska ringa effekt vi talar om. 

Dock, om man tar med det faktum att det är människor man har att göra med (kanske något orimligt att inte göra?), så blir fördelarna i mitt tycke relativt påtagliga. Nu är ju detta min subjektiva åsikt men det belyser ändå de mänskliga, kanske inte ur alla dimensioner och samtliga kontexter, rationella egenskaper och förutsättningar.

Med utdelning på helår hinner man ”tappa intresset flera gånger om”, där då kvartalsvis distribution erbjuder en påminnelse och motivator som för med sig att intresset hålls vid liv. Självindoktrinering är att annat sätt att benämna detta. Ännu bättre då om man kan få det på månadsbasis, vilket verkligen gör att man ”känner av det”, där det blir påtagligt och inte något abstrakt där bortom horisonten som det bitvis känns med upplägget om utdelning på helårsbasis. Är det kanske till och med så att den mest betydande och avgörande pjäsen för att erövra och anskaffa en passiv inkomst är just bibehållet intresse och motivation. Om så är fallet är ju fördelarna med icke helårsbaserad utdelningsfrekvens enorma, dock något svåra att konkretisera i kvantitativa termer. 

Att agera uthålligt är svårare än man tror, vi människor är evolutionärt mejslade där den s.k. reptilhjärnan har betydande påverkan på handlingar, ”här och nu”. Att kontinuerligt hålla fokus och intresse kräver alltså lite hjälp på vägen.

Av resonemanget ovan blir då följdfrågan hur mycket denna dimension är värd i en faktisk situation. Tillspetsat skulle alltså frågan bli hur pass bra & kvalitativt bolag (aktie) med utdelning distribuerat på helår man skulle välja bort till fördel för ett mindre bra & kvalitativt bolag (aktie) som erbjuder utdelning på månadsbasis. Det finns alltså en risk med detta där utdelningsfrekvens vägs in som då kan överskugga och konkurrera ut andra dimensioner som har med faktisk underliggande intjäningsförmåga, verksamhetens bärkraftighet och robusthet att göra.

Slutligen, givet det resonemang jag för ovan så borde jag vara intresserad av att köpa Cibus Nordic Real Estate då denna kan bli (eller redan är?), första bolag på börsen med utdelning på månadsbasis.