Detta är intressant för betänk det årtionden som det avser, där i alla fall sedan mitten på decenniet det har varit en miljö med asset inflation. Det som brukar kallas ”TINA” (there is no alternative), där en ändlös fors av nytryckta pengar från centralbanker världen över köper vad som helst till vilket pris som helst, formulerat en aningen tillspetsat.
Jag tänker närmast på statspapper där det sedan x år tillbaka är det nya normala med negativa räntor. Notera att om man år 2013 (har för mig långräntorna drog uppåt en aning under detta år), hade hävdat att negativa räntor hade kommit att råda de kommande 7 åren skulle man blivit totalt utskrattad och skoningslöst hånad. Vidare var det upp till det att pandemi Covid-19 drog igång en melodi där yielder och direktavkastning blev lägre och lägre. Ta svenska preferensaktier som exempel, kanske inte med samma dignitet och ”tyngd” som globala nivåer för statspapper men ändå, där jag har för mig att många av dem handlades upp, upp och upp etc.
Poängen är således att det i denna miljö och kontext skulle finnas en tillgång (en defensiv sådan om man får tro VD i Cibus, vilket rimligen stämmer), som INTE har dragits med i denna allmänna ”Irrational exuberance” (som Allan Greenspan uttryckte sig).
Vad
säger det om denna tillgång?
Tycker det är värt en funderare, där jag själv
inte har något klart svar på frågan. Är det en ökande risknivå generellt sett i
dessa tillgångar som återspeglas? Har risken implicit stigit?
Notera att jag haft en order ute för att köpa Cibus Nordic Real Estate på 155 SEK under de senaste 2-3 veckorna (gick inte igenom), där jag ändå alltså i slutet på dagen faktiskt är intresserad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar